Efter tre veckor, för några ännu mer med resande, tränande och tävlande är så landslaget åter på hemmaplan för att vila upp sig, reflektera och analysera massor av upplevelser och erfarenheter. Vilan kommer dock inte att bli långvarig. Först ta tag i vardagen samt det stundande SM och Sverige-cup.

Jag skriver här några rader om vad vi har varit med om men kommer även att göra en fylligare beskrivning i kommande Omkring. Våra duktiga Young Handlers framgångar finns redan skrivet om här på hemsidan, läs här.

EM i Danmark genomfördes på Feddet sydväst om Köpenhamn på den natursköna ljungheden nära de kilometerlånga sandstränderna som visade sig bjuda på en hel del svårigheter. Dels är det långt, kvalet 400m hämt och finalen 800m hämt och där heden sträckte sig ytterligare någon km vidare, dels med småkuperad ljung/buskmark som gjorde det svårt för både hundar och förare att se (och att höra). Utöver den svårigheten var det djuren. Texelkorsningar från en stor besättning på 1200 djur som hade varierande stresstålighet att drivas i små grupper. Hundens attityd har ju alltid betydelse för hur fåren reagerar men jag menar att vid detta EM gällde det att ha lite medvind vilka individer som fanns med i gruppen. Det var fin stämning i landslaget och vi hade snott åt oss en strategisk bra plats nära staketet där vi satte upp vårt tält. Tältet kom väl till pass då skurarna kom och gick och oftast blåste det också.

Av våra totalt åtta deltagande ekipage kvalade Eva Eriksson med Flash in första dagen på en sjätteplats (av 8) med ett bra hämt och drivning, lite problem med fållan men bra i delning och singel.

Heidi med Emma fick tyvärr en dålig start med en skärning, avslutade annars bra som hade varit konkurrensbart. Katia med Duke hade också problem i utgången och tiden gick ut i fållan. Anja med John råkade tyvärr ut för de nyckfulla djuren och blev diskad i drivningen.

Andra dagens kval inleddes med Frida Greis och Mick som gjorde en helt godkänd runda på 146p som skulle ha räckt under första dagens kval, men det kom att bli generellt högre poäng under lördagen. Eva Karlsson med Sia blev också drabbad av de stresskänsliga fåren och under framdrivningen som var bra med en liten krok innan framdrivningsgrinden så la sig en tacka och de gick av. Anja med Sod gjorde en fin runda och stämningen var på topp. Poängmässigt blev det dagens rysare om de skulle komma med på 166p men så blev det, kul. Henrik med Bozz avslutade för Sverige och gjorde vad de brukar göra, stabilt på 185p.

Till finalen gick alltså tre svenskar som jag tycker är godkänt antalsmässigt. Förstaflocken på dubbelhämtet var ca 700 m till höger, andra hämtet vänster på 800m och mycket svårt. Gick hundarna för vitt så hamnade de ner på stranden, tight så skar många.
Anja med Sod gjorde en bra första utgång men under framdrivningen stannade ett djur som varken Anja eller Sod såg vilket resulterade i en disk. Eva med Flash hämtade förstaflocken bra men hittade inte andraflocken och de klev av. Så hade vi bara Henrik med Bozz att hoppas på. Kändes mycket bra när han hämtat förstaflocken och klockrent tog andra. Under framdrivningen av andraflocken började en tacka sacka. De jobbade länge och bra med att få med henne vilket också de lyckades med. I början av drivningen vände sig samma tacka om och ville inte gå med. Bozz hade tålamod och stod kvar men sa sedan till på ett snyggt sätt att du ska gå med. Detta tyckte domarna var över gränsen så de blev diskade.

Danskarna gjorde ett bra och trevligt arrangemang men sammanfattningsvis tycker jag att banan skulle behöva ett torn att stå i för synbarheten och att flockarna skulle kunna ha varit jämnare genom att de testat av dem. Mycket bra med Webkamera och snabb resultatredovisning.

De flesta i laget hade bokat färja ett par dagar senare för färd mot Storbritannien för att besöka gamla bekanta, nya träningsplatser, hämta valp mm och förbereda sig för World Trial.

Själv hade jag en supervecka i Danmark hos Peter o Anna med 10 timmars arbetsdagar då deras 3500 djur skulle klippas på fem dagar. Mina hundar var nöjda och sov gott på kvällarna och på söndagen flög jag till Edinburgh för att möta upp Håkan Wilson och hämta vår hyrda husbil.

Framme på tävlingsplatsen på Fern farm i Tain blev jag lite besviken då jag hade förväntat mig ”Highlands”. Här var det tre platta fält som även skulle kunna ha varit i Skåne eller Danmark. Men de var gott om plats och fina tydliga banor. Bana 1 där semi och finalen gick var extra bred och efter 450m steg den upp i ytterligare 400m – fint. Bana 3 skilde sig så tillvida att det var en stubbåker och där det oftast var motvind vilket ledde till sämre hörbarhet. Ett annat stort minus var att det inte fanns någon internetmottagning vilket innebar minskade rapportmöjligheter. Jag försökte att skicka sms till Sverige som sedan lades ut på Svaks facebook-sida. En del tror jag kom fram i alla fall. Resultatredovisningen på tävlingsfältet höll tyvärr heller inte någon högre klass då de satte upp en liggande A-4 inne i ett tält i en lite hörna där tio åt gången kunde läsa. Det var ibland snabbare att ringa till Sverige för att få poängen. Nog gnällt om det, banorna var stora och fina men framförallt var djuren i perfekt skick. I god kondition, nyklippta, känsliga och på fyra dagar så kunde inte jag i alla fall se någon flock som avvek. Utställningskvaliten varierade dock lite men hade inte någon påverkan på resultatet.

Hur gick det då? Två dagars kval på tre banor = 252 tävlande och där 7 ekipage går vidare per dag och bana. Det är tuff konkurrens på känsliga djur, speciellt fållan var svår.

På bana 1 gick det riktigt bra och där Marianne Klima med Jet, Ann Blomqvist med Tai gick vidare till semifinal. Alla gjorde mycket bra rundor och hade tålamod i närarbetet. MYCKET BRA! Håkan Wilson med Tim gjorde också ett bra hämt och började en stabil fråndrivning. 10 m innan första grinden börjar de glida i sidled och Tim flankar. På känsliga djur reagerar de direkt och Håkan försöker rädda grindgenomgången men det blir fler krokar. På 10 sek har de förlorat 2x22poäng och vi tror det är kört. Men han avslutar bra och låg länge 3-5 plats. I slutet av dagen åker han tyvärr ut 4p ifrån semi. Anja med Sod gjorde som vanligt ett säkert och stabilt jobb med bra hämt och drivningar. De har ett mycket bra förstaläge på delningen som hon inte vågar ta. Så här med facit i hand så försvann nog semifinalen där. Gjorde alla moment med 151p och 4p ifrån. Henrik med Bozz tillhör ju också våra säkra kort och gjorde en bra runda även om riktigt svåra förhållanden kommer de ännu mer till sin fördel. Med lite småmissar gjorde de allt och fick 154p och låg mycket bra till för att komma med men vi hade inte turen med oss. Stång ut som Heidi brukar säga.

På bana 3 med stubbåkern var det svårast med hörbarheten. Frida med Mick hämtade bra men missade grindarna. Björn med Kim gjorde ett riktigt bra race på 152p som vi trodde skulle kunna räcka men dag två var det vindstilla på morgon + duktiga ekipage som fick många höga poäng. Heidi med Rebell hade oturen att prinsessan Anne landande med helikopter på gårdsplanen precis när Rebell gjorde upptaget. Det gjorde ju inte hörbarheten bättre. De hämtade i alla fall och gjorde drivning och delning men det blev time i fållan. Birger som brukar vara hörbarhetens mästare med tydliga visselsignaler trodde jag skulle ha en bra chans på denna bana. Men tyvärr fick även Birger problem med konstatera att Jacki inte tog hans signaler som vanligt. Det blev för många missade grindar. Eva Karlsson med Kelli fick också problem med hörbarheten och efter att bara hängt på flocken före framdrivningsgrinden och missat första drivningsgrinden valde Eva att kliva av. De fyra första ekipagen efter lunchpausen bröt på grund av dålig hörbarhet.

Bana 2 såg inledningsvis ut som den lättaste med avgränsande staket både på höger och vänster sida och fältet ca 500m långt med liten risk att springa bort sig. Karin Söderberg med Key var den som lyckades bäst där och togs sig vidare till semi med ett stabilt race. Heidi med Emma och Katia med Duke arbetade med noggrannhet så tiden gick fort och de fick time i fållan. Eva Eriksson med Zara är snabb och kvick och under för dagen varma eftermiddagssolen blev Zara mycket trött så under det avslutande närarbetet valde Eva att kliva av. Anja med John gjorde hela banan stabilt och som vanligt blev det spännande om de skulle komma med på 186p men tyvärr så räckte inte poängen, endast två p ifrån.

Sammanfattningsvis så hade vi nu tre 3 svenskar i semifinal och där det var riktigt nära för ytterligare fem med Björn med Kim, Håkan med Tim, Anja med Sod och John och Henrik med Bozz. Det resultatet tycker jag vi i Sverige ska vara mycket nöjda med. Vi har en mycket bra stabil bredd på kvalbanor som kan hävda sig i internationella sammanhang. Nästa målsättning för landslaget är att få en större säkerhet i finaler men det blir en helt annan artikel hur vi ska nå dit. Bla kommer alla i landslaget att få svara på en enkät som en del i utvärderingen av årets resultat samt hur vi uppnår nästa mål.

Semifinalbanan var ombyggd något men blev mycket svårare med djur som inte gått på den banan tidigare. Alla våra svenska finalister gjorde fina insatser och bäst lyckades Ann med Tai men det var många andra i startfältet på 42 som var VÄLDIGT BRA. Tack Karin, Ann och Marianne för att ni gjorde det så bra att ta er till semifinalen.

Finaldagen bjöd på riktigt regn för första gången och som tur var var jag på plats för startnummer 1, Michael Sheerer. De gjorde allt på rätt sätt och det såg så enkelt ut och det höll hela dagen så där fick vi se världsmästaren. En som har en imponerande säkerhet i handling är också Kevin Evans. Jo-Agnar med Sisko visade också sin rutin men med en missad crossgrind så hjälpte det inte att han ur mina ögon sett gjorde den bästa sorteringen och fållan. Han kom 7a med Knive på 4e med bra hämt och drivningar men sämre närarbete.

Det är mycket lärorikt att få närvara och uppleva när duktiga förare och hundar arbetar och det är också en viktig del i att vi ska kunna bli ännu bättre här i Sverige också.

Jag vill tacka alla i landslaget för fint samarbete och fina resultat under året och är övertygad om att vi kommer att ta nya och högre mål inom snar framtid. Speciellt tack till Marianne som hjälpt till med både administrativt och praktiskt jobb som gjort att ”allt löser sig”.

Sven Sognevik