World Trial 2008

Vallning i Skottland och Wales

Vallning i Skottland och på World Trial i Llandeilo, Wales.
I år har jag haft förmånen att få åka på två vallhundsresor till Storbritannien. Den första var tillsammans med 3 andra kompisar, Gunnel, Ewa och Anna. Vi åkte till Skottland och tränade dels hos Bobby Henderson och Julie Hill och dels hos Bobby och Sheila Dalziel.
Det värsta med dessa resor är bilresan ner till färjan i Hoek van Holland eller Zeebrugge. Först ner genom Sverige ca 12 timmar och sen ner genom Tyskland och Holland ca 12 timmar. Det är nackdelen med att bo i norra delen av Sverige.
Skottlandsresan gjorde vi i juni. Först tillbringades ca en vecka på Carcant Farm hos Bobby H och Julie. De bor enormt vackert nere i en dal omgiven av höga men runda gräsbevuxna kullar (berg) När man är där och vallar uppe i bergen, skickar hunden på långa avstånd, antingen för att föra tillbaka någon enstaka tacka med lamm eller för att hämta och förflytta en stor grupp djur känner och ser man verkligen att det är en miljö som BC:n är gjord för. Själv hade jag Kep och Blad med mig.
Efter en vecka (som jag hade önskat varit en månad minst) åkte vi vidare till Bobby och Sheila Dalziel. Där är man helinackorderad. Sheila lagar frukost, lunch och middag med efterrätt både till lunch och middag. Maten är himmelskt god och trots att man är igång hela dagarna är det ofrånkomligt att gå upp i vikt. Hos dem är bergen något brantare och högre och dessutom har det planterats skog på en del sidor. Där tränar man för Bobby på förmiddagarna och så får man träna själv på eftermiddagen.
Variationen på terräng, avstånden och andra typer av får ger hundarna väldigt mycket ny och nyttig erfarenhet men det ger mest om man kommit en bra bit i träningen med sin hund. Däremot känns det inte som om träningen gjort oss bättre i tävlingssituationer.
Det blev lite som en chock att komma hem, både för hundarna och mig. De snabbsprungna och mycket lättpåverkade Blackface-fåren byttes mot trögflyttade pälsfår med lamm. För att inte tala om vidderna i jämförelse mot mina stackars åkrar.


Karin Mattsson vid startpinnen på World Trial

World Trial
Andra resan var nu i september och gick till Wales. Eftersom Kep skötte sig så bra på förra årets SM blev vi uttagna till Svenska Landslaget för att representera i Nordiska Mästerskapen och i World Trial.
Vi var 14 ekipage från Sverige och vi bodde i tre olika hus med självhushåll i Llanddeusant, en by ca ½ timmes väg från Llandeilo där tävlingen gick
De walesiska fåren är kända för att vara snabba och lite hysteriska och som tur var hade vi får på gården vi bodde och kunde i alla fall träna lite grand.
Banorna på VM var inte särskilt stora, nästan tvärtom, men i kombination med dessa snabba djur blev svårigheten där. Det fanns inte mycket varken tid eller plats att försöka rätta till några misstag så man fick helt enkelt inte göra några misstag 😉 (Inte så lätt alla gånger)
Kvalet bestod av tre olika banor på två dagar. Svenskarna var uppdelade på alla banor och på båda dagarna. Tyvärr gick det inget vidare trots att de flesta av oss gjorde hela banan, höll oss rätt bra på linjerna, träffade alla grindhål och fixade både delning, fålla och singling. Grejen var att andra gjorde det ännu bättre. Det var små, små marginaler som skilde. Vinglade man till en meter så vips hade det försvunnit en hel del poäng.

Svenskarnas prestationer
Mosse med Jim, 8.e plats bana 3, 192 poäng
Roger med Rob, 9:e plats bana 3, 196 poäng
Mosse med Roy, 11:e plats bana 2, 191 poäng
Lotta med Trazan, 17:e plats bana 1, 159 poäng
Henrik med Bozz, 18:e plats bana 1, 181 poäng
Lottie med Hjalmar, 20:e plats bana 2, 179 poäng
Lisbeth med Kep, 20:e plats bana 3, 176 poäng
Barbro med Lass, 20:e plats bana 1, 151 poäng
Peter med Bill, 22:a plats bana 2, 159 poäng
Anna med Dimma, 28:e plats bana 3, 150 poäng
Henrik med Majja, 28:e plats bana 2, 143 poäng
Sven med Mac Roy, 34:e plats bana 3, 142 poäng
Karin med Lotus, 37:e plats bana 2, 114 poäng
Jonas med Samantha, 39:e plats bana 2 , 114 p.

7 stycken från varje bana varje dag gick vidare till semifinal = 42 stycken. Av dessa 42 gick sen 16 stycken vidare till final på söndagen. Vi fick alltså inte med någon till semi men lite stolta kan vi i alla fall vara för svenskfödda (numera boende i Norge) Karin Mattsson gjorde succe med sin Sammie. Hon gick till semi med både Sammie och Lyn. Dessutom kom hon vidare till final med Sammie där hon slutade på 7:e plats. Enormt roligt.
Ensam kvinna bland alla äldre engelska vallhundsveteraner.
Vann gjorde Aled Owen med sin Roy. En jätteduktig förare med en kanonfin hund.
Om tre år är det en ny World Trial, vart vet vi inte än. Hoppas vi kan vara med där igen men det får framtiden utvisa.


Text: Lisbeth Iller Johnsson
Foto: Ann Blomkvist

2009-08-17 inlagd 2010-07-20