Gunnhild Sindre hos SULVK

SULVK har genomfört en fortbildningshelg för instruktörer den 1-2 april 2009.

Ämnet var  ”Vallhundars valptid och den första unghundstiden”.
Som föreläsare hade Gunnhild Sindre bjudits in. Gunnhild driver tillsammans med sin man Egil Syversbråten en fårgård och kennel på gården Sindre i Nordfjord, Norge. De har hundar som tävlar på landslagsnivå samt många framgångsrika avkommor från sin uppfödning. Du kan läsa mer på deras hemsida http://www.sindregarden.no/
Helgen började med en föreläsningsdag med visningar av valpar i olika åldrar.
Temat var: ”Hur gör Gunnhild och Egil för att ta fram morgondagens vallhundstjärna”. Gunnhild började med att visa en bok av Derek Scrimgeour och berättade att hon inspirerats av Dereks lära och att hon alltid väljer en valp enligt Dereks kriterium ” a dog that wants to please you”. Hon vill ha en hund som verkligen vill arbeta för dig. När hon tittar på en valpkull så prioriterar hon de valpar som söker kontakt, som vill vara med människor. Hon framhöll också vikten av att man tycker om valpen, att kemin stämmer.

STUDERA VALPAR

Gunnhild studerar valparna från början och lägger tidigt märke till olika egenskaper.
T.ex. redan som nyfödda den valp som direkt armbågar sig fram till ”sin” spene är dominant. Eller den veka som släpper när den blir lite knuffad på blir förmodligen förarvek.
När valparna blir lite äldre och börjar leka så kan man se små glimtar av vallbeteende, kanske utlöst av en katt, en boll eller liknande. Valpen fryser till i ett smyg/eye-beteende och där! Där har vi en glimt av den blivande vallhunden. Den valpen väljer hon, ja förutsatt att resten stämmer.
När valparna är 5 veckor är det lätt att se vem som är dominant eller vek etc. Tex. om man sitter med en valp i famnen och en annan kommer och tränger sig emellan, knuffar bort sitt syskon, då är den dominant. Alternativt om den går iväg själv med hög svans på egna äventyr, så är den garanterat självständig och dominant.
Gunnhild menade att det är viktigt att man som uppfödare försöker placera valparna till köpare som klarar av dom. Den dominanta valpen behöver en erfaren förare medan den veka kan bli en perfekt förstagångshund. Kanske har en dominant valp större möjlighet att bli den stora stjärnan, det är möjligt, men den kommer kräva  mer av sin förare.
Vi tittade på några valpar som kursdeltagarna hade med sig. Det var tre st 8 veckor, en 11 veckor samt tre lite äldre.
Det var några valpar som stack ut med hög svansföring och självständighet. De kan bli dominanta valpar som passar en erfaren förare. Där var även ett par lite försiktiga, som helst höll sig vid människorna. Typiskt förarveka och mer lättränade enligt Gunnhild.

HANTERA VALPKULLEN

Gunnhild hanterar sina valpkullar mycket, något som ger dem tillit och trygghet.
• Hon håller dom i famnen och vill gärna att dom tar ögonkontakt.
• Hon vänjer valparna vid barn – men OBS! barnen får aldrig leka med valparna. Dom får leka inför valparna eller sitta hos dom och hålla dom i famnen men valpen får aldrig bli en leksak.
• Hon använder sin röst väldigt mycket (återkommer till det längre ner) där den snälla rösten talar om vad som är bra och den dova när det är fel. Inga ord utan mer ett slags jollrande läte.
• Hon tränar inkallning på dom, både hela kullen gemensamt och en och en. Hon ser till att aldrig misslyckas med inkallningen, dvs. inte ge upp om valpen inte lyssnar. Och aldrig springa efter den. Det får aldrig förekomma obehag i samband med inkallning, det ska vara positivt att komma. Gäller även i högre ålder. När hunden (oavsett hur f-d du är) kommer så ska du vara positiv.
• Hon bryter dominanta valplekar och menar på att om en valp blir mobbad så kommer den ta igen det när den blir äldre. Det kan yttra sig i en hund som blir osäker med andra hundar, gör utfall osv.
• Av samma anledning låter hon aldrig valpar av olika åldrar leka utan tillsyn. Det är väldigt lätt att den mindre valpen blir för hårt hanterad och att det utvecklas till ett problem i högre ålder.

SÖMNEN

Sömn är otroligt viktigt för en hund och framförallt för en valp. En hund sover normalt ca 16 timmar per dygn.
Hon menade att en stressad bordercollie är ofta en som sover för lite. När valpen är riktigt liten är det den som ska ta initiativ till aktivitet! Gunnhild gjorde många roliga och slående liknelser. Jämför t.ex. om du själv ligger och sover och efter en stund kommer någon och väcker dig, nu ska vi leka! Och efter att du sen somnat en stund kommer nån och säger att nu ska du äta, nu ska du gå ut osv osv. Rena tortyren alltså, att ideligen väcka en valp. Inte konstigt om den blir stressad!
Gunnhild berättade om hundägare som klagat för att valpen ylade när den fick sova själv i källaren, i ett ”eget” rum etc. Gunnhild menade på att det är väl självklart att valpen blir olycklig att vara själv i ett så stort rum. Den vill ha något litet, tryggt ställe att krypa in i, gärna en bur. Hundägaren tyckte det var djurplågeri att sätta valpen i en bur och jämförde att man sätter ju inte sina barn i en bur. Gunnhilds svar var så himla bra! -Man låter inte sina barn sova i källaren heller…
Men det är viktigt att buren är trygg, och den ska läras in på ett positivt sätt. Tex. ge valpen mat i buren.

TÄNDA

Dom släpper valparna på får när dom är 4 månader.
Det ska vara snälla, tröga får som helst står still, det får inte vara nån tacka som bryter sig ut så man riskerar jakt. Hagen är stor som ett halvt ridhus. Har man inte dom förutsättningarna så får man skaffa sig. I nödfall använda en fålla men med hunden utanför i så fall. Aldrig gå in med en unghund i en liten trång fålla.
Situationen ska vara lugn och det ska vara en lugn förare. Föraren har händerna i fickorna, är hos fåren och avvaktar bara vad som sker. INGA kommandon förutom ”steady”. Det ska vara en lugn vägg av ljud för om föraren blir tyst kommer osäkerhet och utfall. Gunnhild använder steady, och har ett väldigt stort röstomfång. Från ljust kvitter till dovt rytande. När valpen gör något bra så säger hon steady med den ljusa snälla rösten och när den gör något mindre bra blir den dovare och när den tänker bita blir den … ja ni förstår. Hon poängterade att man måste iaktta valpen och se innan den tänker gå in och bita. Att skälla på en hund som redan är på väg in eller redan biter betyder inget annat än hejarop för hunden.
Efter att valpen släppts på får, är tänd, så väntar dom till den är minst 10 månader innan träning påbörjas. Dom kan släppa den sporadiskt några gånger under mellantiden men lägger aldrig på några krav eller kommandon förrän träning kan påbörjas, dvs. 10 månader.
I stället rekommenderade Gunnhild att man tränar in ligg i miljöer utan får. Gärna med en boll eller godis som belöning. Ligget ska vara snabbt och roligt att utföra, då blir det mycket lättare att sen utföra det ihop med får. Hon tränar även inkallning och allsköns andra saker med valpen under den här mellantiden.

TRÄNA

Fall inte för frestelsen att träna tidigt upprepar Gunnhild ett antal gånger. Hon varnar för ”barnestjerner”, extremt unga, lättränade hundar som kommer ut och gör bra resultat på tävlingar. Såna hundar vet ofta inte vad dom gör, dom gör det bara för att vi ber dom. Det är viktigt att hunden får utveckla sina egenskaper själv, att den får växa inifrån. Hon berättade om en egenuppfödd valp (som dom behållit) som vid 11 veckor kunde hålla kontroll på en stor flock. Den vore lätt att börja träna men här jämförde hon med ett 10-årigt barn. En 10-åring kan man lära köra bil men skulle man skicka ut den i trafiken? Knappast. (Valpen heter Sindregårdens Chip – kan vara värt lägga på minnet.)
När valpen är minst 10 månader är det dags att börja träna. Några råd från Gunnhild:
• Gör det enkelt för hunden
• Lägg upp övningen så hunden får lyckas
• Provocera aldrig fram misslyckanden
• Tvinga inte hunden att ligga. Att tvinga en valp att ligga i en situation där den är osäker eller rädd är inte bra. Den får gärna stå, bara den stannar.
• Träna korta sekvenser.
• Ha valpen utvilad så den orkar ta åt sig träning. Avslappad hund ger mindre risk för jakt. Om hunden inte kan vila, ha den i bil eller bur när den inte tränar.
• Lär dig använda rösten i olika lägen.
När hundar kommer på kurs så brukar föraren ofta säga att den går att kalla in, vilket inte alltid lyckas när man ska visa. Om valpen inte kommer så menar Gunnhild på att här gäller det att inte ge upp. Här måste föraren våga göra bort sig och locka med allsköns roliga kommandon ända tills hunden kommer. Just detta att föraren måste våga agera, våga vara rolig är svårt, men måste fungera. För inkallning ska alltid vara positivt. Det spelar ingen roll hur arg man är  – när hunden kommer så är det bara att behärska sig och vara positiv.
Att kalla in hunden ibland fåren är det viktigt att tajma ett tillfälle när det är god chans att lyckas (se ovan, gör det enkelt för hunden, lägg upp det så hunden får lyckas)
Hundar som springer runt runt och inte går att få tag på brukar vara såna som lärt sig att ”snart blir någon arg”. Den hunden är förmodligen stressad och rädd.
Hundar som stressar bredvid hagen när andra tränar tipsade Gunnhild om att man kan helt enkelt ställa sig på kopplet så hunden inte kan resa sig. Inte säga nåt eller bråka alltså. Efter en liten stund brukar den inse att det är ganska skönt att ligga ner och så är man av med den olaten.
Gällande bruk av flärp, piska, lina och träning i trång fålla så var det inget som Gunnhild använde sig av. Eller endast i nödfall.
Och dom arbetar alltid på lös flock.
Ja detta var förstås metoder som inte riktigt stämmer med de vi använder i Sverige. Det kommenterades en del i det tysta och jag kan tänka mig att diskussionerna gick höga i bilen hem.

RÖST/KOMMANDO – ÖVNING

För att förstå hur detta med steady-kommandot i olika röstlägen fungerar fick vi göra en mycket uppskattad övning.
En person fick agera hund och en fick vara förare. ”Hunden” fick lämna rummet och gå utom hörhåll. Vi andra bestämde en uppgift som den skulle utföra, att sätta sig på en viss stol. Sven Sognevik fick vara förare och Mikaela Lindeman hund. Sven fick ha händerna i fickorna och bara använda kommandot steady. Det visade sig vara en lättränad hund och som med vägledning av en erfaren förare ganska snart förstod sin uppgift. Så kan man kanske tolka det om man översätter till en träningssituation där hunden är med.
Svårare blev det på söndagen när vi gjorde samma övning och Pia Båvegård fick vara förare och Karin Mattsson hund. Här fick vi ett bra exempel som kan tolkas till hur det går när föraren är mindre rutinerad och hunden kanske mer dominant och ”kan själv”. Jag hoppas Karin och Pia hade lika roligt som vi som tittade på. Ett leende lägger sig över läpparna när jag skriver detta. Tack för den uppvisningen! Här blev det väldigt tydligt hur viktigt det är med tajmingen och att inte ge sig på för svår uppgift. Det blev lätt att tänka sig in i hundens situation och förstå hur svårt det måste vara för den vissa gånger och hur svårt det är att göra sig förstådd som förare.
Själv tycker jag detta var en perfekt övning att ha med på en förberedande kurs. Det är i mångt och mycket vi förare som behöver träna oss själva – innan vi ger oss ut att försöka träna hund.

SÖNDAG

Söndagen var förbehållen SULVKs instruktörer.
Vi började med en sammanfattning av gårdagen. Vi gjorde även en repetition av steady-övningen (se ovan).
Därefter åkte vi till ett ridhus och tränade lite unghundar. Gunnhild instruerade oss personligen och för de flesta så gav hon oss tips om att använda rösten mer.
Efter träningen blev det lunch och lite diskussioner.
Helgen tillbringades hemma hos Sven och Eva Sognevik i Vallentuna. Det var ett mycket välordnat arrangemang med god mat och härlig miljö. Gunnhild är en mycket påläst och duktig föredragshållare.
Jag vill passa på att framföra ett stort tack till Gunnhild, Eva och Sven för en mycket givande helg!


Foto: Karin Mattsson

Text: Eva Karlsson

Från 2006 inlagd 2009-08-19