Hanhund

Min första Border Collie (Joel f. 1985) var en hanhund. I min hundflock fanns då redan en tik och en hanhund av rasen Golden Retriever. Därefter har jag haft en blandning av tikar/hundar genom alla år. Och de som har stått mej närmast har alltid varit hanhundar.

Storbritannien/Sverige

En del föredrar hanhundar. En del vill absolut ha tik. Jag har varit i Storbritannien ett antal gånger. Där har det sagts mej att man helst vill ha en hanhund om man köper en valp.

I Sverige blir för det mesta tikvalparna sålda i första hand. Varför? Kanske för att i Sverige är det ett relativt högt pris på valpar och därför kan det vara intressant med en tik. Man kanske tycker att en tik är lättare att ha; springer inte på ”byn”.

I Storbritannien är valppriset mycket lågt, man kan inte göra pengar på att sälja valpar. Parningspriset är också jämförelsevis mycket lågt jämfört med i Sverige.

Däremot är priset på  en delvis eller helt tränad hund ofta mycket, mycket större än i Sverige. Priser på 50000 – 100000 kr för en ettåring, vad säger man om det?!!

Därför har jag nu kontaktat tre erfarna vallhundsförare i Sverige och bett dem att berätta lite om sina synpunkter gällande hane/tik.


Mosse Magnusson:

-Hanar har ett jämnare sinneslag. Och de är mer stabila.

Jag har haft två tikar som var riktigt bra. Den första var Kim, och då var jag ganska oerfaren med vallhundar, och var mest van vid den ”Svenska modellen”, kroppsvallare och så. Men Kim visade mej vägen in i ”Naturvallningen”. Hon var en härlig tik. Med henne kom naturliga utgångar och sånt. Nu är det så många år sen så idag hade jag kanske inte tyckt så.

Den andra tiken, Min, är en av de bästa hundar som jag har haft. Men efter en valpkull så  blev ett år framåt förstört i hennes vallning. Man tappar så  mycket tid med en tik när de har valpar.

En annan grej med tikar är att när de bli 6 år så brukar de bli lite lata och de tycker ”det spelar ingen roll…”. En hanhund jobbar till 100% tills han fysiskt inte orkar längre. Kanske hanhundarna är lite ”dummare”, inte så smarta som tiken. Men hanhundarna ställer upp mycket längre upp i åldrarna, de ställer upp på mej.


Henrik Nilsson:

-Den för mig största fördelen med hanar är att dom inte har hormoncyklar.

Det är väldigt svårt att inte glömma min Sverigecupstart med Majja förra året, när en i vanliga fall lydig och snäll hund for omkring som ett torrt skinn på banan. Cirka 25 poäng tror jag att det blev…

Jag tänkte länge på det där att tävla med tik efter det och har nog inte slutat grunna än.

Och när man har kurs och skall hjälpa någon och ta över deras hund en stund så är det ofta lätt med hanhundarna, men tikarna tar inte gärna regi från någon annan än egna föraren.

Lycka till med tävlandet i år!


Ingela Uhlås:

-Känner väl att jag just nu har övergett hanhundar lite, eftersom jag nu bara har gamla Laze 12 år… Resten är tikar, vilket beror på att jag inte tävlar så mycket och vill föda upp hundar då måste man ju ha tikar.

Annars skulle jag nog fortsatt med hanar. Jag har ju haft ett flertal som jag har haft högt upp i tävlingar. Man slipper löpningar och de är mera jämna i humöret. Det är lättare att vara en klar ledare över dem, tikarna smyger lite mera bakom ryggen och låsas vara underlägsna. Enda nackdelen jag tycker med hanar är kissandet (markerandet…).

Kommer nog att skaffa hanar igen när jag ledsnat på uppfödning. Folk som bytt till hanar efter haft tikar brukar bli kvar med dem, istället för återgå till tikar.

Slutord:

Så vill ni ha en trogen, jämn, hållbar hund……. Då är det hanhund som gäller!


Text och foto: Katarina Björn