Malin jobbar med kossor

Jan 7th, 2013 | Av Karlsson Eva | Kategori: Aktuellt, Lästips, Start

Text och foto Lotta Treiberg

Visst är det fantastiskt att träffa någon som har hamnat på sitt absoluta drömjobb? På en nötvallningstävling träffade jag 24-åriga Malin Virhage som är lantbruksarbetare. En dag några veckor senare får jag följa med Malin på hennes jobb på en mjölkgård i Sorunda, som ligger några mil söder om Stockholm. Fast egentligen är Malin för tillfället föräldraledig med sin dotter Miranda, men jag kan försäkra att det inte var särskilt svårt att få Malin att jobba extra den här dagen. Hon älskar sitt jobb med korna och verkar ha svårt att slita sig därifrån. Förutom den trevlige mjölkbonden är hennes arbetskamrater de två hundarna Nell och Hill som båda två är border collies.

Jag börjar med att fråga Malin hur kom det sig att hon hamnade i det här yrket?
–   Min mamma och jag hade lundehundar och jag gick kurser med dem. Vi gick allmänlydnadskurser och jag tränade även lite agility och lydnad på Värmdö och Nacka Brukshundklubb och Hundungdom. När jag skulle välja gymnasielinje var det mitt hundintresse som fick styra och jag sökte – och kom in – på Forshaga Hundsportgymnasium.
Var det ett bra val?
–   Jag hade inte valt det idag, för mitt egentliga intresse var inte att träna hund i agility eller lydnad. Mitt stora intresse var lantbruk. Men det kanske jag inte riktigt förstod då, nu skulle jag förstås ha valt en linje med inriktning på jordbruk och gått på ett Naturbruksgymnasium istället.
Vad hade du för hund med dig till Forshaga?
–   I samband med att jag började på skolan tog jag hand om en border collie som behövde ett nytt hem. På sommarlovet fick jag jobb som herde på Djurgården i Stockholm med det som kallas för kungens får. Det här var något som jag sedan gjorde flera somrar i rad. Jag fick lära både min hund och mig själv den svåra konsten att valla. Det var väl först då jag förstod att det var fåren som var mitt stora intresse, mer än hundarna egentligen. Jag gjorde också min praktik på en stor fårgård utanför Sunne där de hade vallande hundar.
Så du gillar får?
–   Ja, mycket! Nu har jag 50 egna tackor av raserna suffolk och pälsfår. Får är väldigt trevliga och lätthanterliga djur. Vad jag också gillar är att jag faår vara ute i naturen.
Vad hände sedan?
–   Medan jag gick på Forshaga köpte jag en ny border collie, det var Hill. Men vi fick inte ha hundar under ett år på skolan så han var inte med där. Efter skolan fick jag en praktikplats på hundstallet i Åkeshov i Stockholm.
Hur var det?
–   Det var lärorikt men man fick också se väldigt mycket tragiska saker. Jag jobbade där i tre år. Sista året jag jobbade på Hundstallet pluggade jag heltid, jag läste en vuxenutbildning i Linköping för att ta Lantbruksexamen. Det var en jättebra utbildning som förstås innehöll mycket om lantbrukets djur men också om maskiner, växtodling och ekonomi. Vi hade långa praktikperioder och det var under den tiden som jag kom i kontakt med vår granne här som är mjölk- och spannmålsbonde.
Hur maånga kor finns på gården?
–   De har 50 mjölkkor och så ett varierande antal ungdjur.
Vilka är dina arbetsuppgifter på gården?
–   Jag är lantbruksarbetare och ska hjälpa till med det mesta som måste göras. Förutom att mjölka, är det att kolla att djuren har vatten, tvätta vattenhoar, mocka, fodra och se till att alla mår bra.
Hur ser dina arbetsdagar ut?
–   Jag brukar gå upp vid fem på morgonen och äta frukost. Gården ligger några kilometer bort så antingen går eller cyklar jag dit med mina hundar. Sen börjar vi mjölka korna klockan 6.00, det brukar ta ungefär fyra timmar. När mjölkningen är klar går vi och äter gröt. Sen är det ut i lagården igen och mocka och halma hos kalvarna. Kossorna som mjölkas går i lösdrift men är ute på bete från maj till oktober. Under betessäsongen går kvigorna och sinkorna – kor som för tillfället inte mjölkas – ute i sina hagar och jag tar hjälp av hundarna för att kolla att de mår bra. På eftermiddagarna är det dags att mjölka igen. Ja, det är faktiskt alldeles precis nu, så häng med så får du se hur det går till!
Jag följer med Malin till gården där kossor går i vackra böljande hagar. I den hage som ligger närmast lagården går korna med sprängfyllda juver och det är de som ska in och mjölkas. Det är nu en av Malins hundar, den sjuårige Hill, får börja arbeta. Lugnt och fint vallar Hill in kossorna till lagården där de i väntan på mjölkningen får äta ensilage (konserverat gräs) och kraftfoder. På den här gården tar man in tio kor i taget i mjölkstallet innan de får lunka ut i hagen igen. Jag får förtroendet att hjälpa Malin och Hill att sortera vilka kor som ska in i de första grupperna. När kossorna har lotsats in på rätt plats tvättar Malin av deras juver och mjölkar ut lite mjölk för att se att den ser okej ut innan mjölkmaskinen sätts på. Malin pratar lite med varje kossa och de verkar känna varandra väl.
–   Alla kor har sin helt egna personlighet och vissa blir kanske lite mer av favoriter. På den här gården är alla djur väldigt lugna och harmoniska, det beror nog på att de behandlas lugnt och trevligt. De brukar också ha sin bestämda uppfattning om vilket bås de vill stå i under mjölkningen, och ingen av dem vill stå närmast fönstren, så de båsen fylls alltid på sist.
När alla kor har mjölkats ska både mjölkstallet och lagården rengöras inför nästa mjölkning. Innan Malin och jag lämnar lagården går vi in och hälsar på gårdens yngsta medlemmar i koflocken som är de söta små kalvarna där några bara är ett par dagar gamla. De ser mätta och nöjda ut efter att de fått alldeles färsk mjölk av bonden medan Malin mjölkat deras mammor. Hill och Nell verkar ivriga, Malin säger att Hill vill att de ska gå till hagen där kvigorna går för det brukar de göra. Men idag har Malin bestämt att Nell ska få träna lite vallning på fåren som går en bit bort, så det är mot fårhagen som vi styr kosan. Malin tävlar en del i vallning på både nöt- och fårtävlingar och om några dagar ska hon och Nell tävla på Gotland och om några veckor ska de vara med på Ungdoms SM i Kalmar i vallning.
Vad är det bästa och sämsta med ditt jobb?
–   Det sämsta är att det är ett tungt jobb rent kroppsligt, det beror kanske på att lagården
inte är särskilt modern, även om stallet med lösdriften är nybyggd. Det bästa är så många olika saker. För det första gillar jag verkligen djuren så mycket och att jobba med dem. Sen är det skönt att ha ett jobb där jag får vara ute mycket och där man rör på sig. Även om det är mycket rutiner i jobbet blir det inte långtråkigt, det blir det nog aldrig när man jobbar med djur. Det är förstås också kul att jag kan använda hundarna en hel del i jobbet. Det skulle vara mycket svårt att klara sig utan dem.
När mörkret börjar falla över fårhagen är det dags att säga farväl till Malin, gården och hennes duktiga vallhundar.
Mjölkbönder alltmer sällsynta
För att vi ska kunna köpa svensk mjölk, smör, grädde, fil, yoghurt, keso och ost krävs det mjölkkor och bönder som håller djur. På 1980-talet hade vi i Sverige 40 000 mjölkgårdar, nu är antalet 4 992 stycken. I hela Stockholms län har antalet sjunkit drastiskt från 161
mjölkgårdar som fanns 2001 till 73 stycken tio år senare (december 2011). Dålig lönsamhet är den främsta anledningen till att mjölkgårdar läggs ner. (källa www.svenskmjölk.se)