Ibland har man förmånen att få uppleva en tävling där det mesta fungerar optimalt. Så blev Nordiska Mästerskapen i fårvallning 2008. Fantastiskt duktiga ekipage där man ibland bara häpnade över vad hund och förare uträttade. Svåra men rättvisa banor, ärliga får och ivrigt arbetande funktionärer. Att natur- och kulturlandskapet runt

Christinehofs slott är ett av Skånes vackraste naturområden och en av de viktigaste kulturhistoriska platserna, gör ju inte saken sämre. Till detta dessutom supernöjda deltagare. Eller med vinnaren Tony Ottesens ord:
– Helt underbart, det är sådana här förhållanden vi önskar oss varje gång.

Tony Ottesen och Chica på väg mot lördagens första grind i drivningen (vilken var fredagens framdrivningsgrind). Foto: Kicki Myrberg

Tävlingsvärdar var Åsa Ramberg och Bosse Milton som sedan några år tillbaka driver en gård i Andrarum vid Christinehofs slott i Österlen. Markerna gränsar till kyrkan i Andrarum och där brukar de drygt 40 hektar böljande betesmark och vallodling. Gården har idag cirka 300 tackor och producerar cirka 500 lamm per år.

2002 började arbetet med att återställa våtmarkerna som omger Christinehofs slott. 100 år efter att de torrlades återvänder nu sakta de djur och växter som är beroende av vatten och fuktiga livsmiljöer. I arbetet har Åsa Ramberg och Bo Miltons får en viktig plats att fylla genom att de sedan 2007 betar stora delar av naturområdena kring Christinehofs slott. Terrängen som är rikt kuperad innehåller våtmarker, dammar, hedar, och träddungar. Det var också här som Nordiska Mästerskapen utspelades.

Kvalificeringsdagarna bestod av en bana med hämt, triangeldrivning, delning, fålla och singling. Av 43 startande så tog sig 42 runt på denna bana vilket säger en del om nivån på de tävlande, för banan var inte lätt. Hämtet var långt där varken hund eller förare såg fåren under delar av utgången och framdrivningen. Triangeldrivningen gick genom buskvegetation och var delvis kuperad. Fåren var ärliga men inte lättflörtade och det krävde att både förare och hund hade tålamod under delning, fålla och singling. Många hann inte alla moment förrän tiden var ute.

Vann kvalificeringen gjorde Mosse Magnusson med Roy, tätt följd av Skånes egen Roger Nilsson med Rob och god trea var Liv Oddny Hindenes med Sal.
Landskampen var mycket rafflande och avgjordes inte förrän sista ekipaget gått i mål på lördagen. Under dagen hade norrmännen ett stort övertag med över 100 poäng på svenskarna, med Danmark som trea. Men när dagen var slut stod Sverige som vinnare med en marginal på lite drygt 10 poäng till tvåan Norge.
En debutant i det svenska landslaget var nöt- och fårbonden Peter Helén med Bill. Han berättade att hunden varit skadad sedan i våras då den blivit trampad av en ko hemma på gården
– Jag har bara kunnat träna i en och en halv vecka innan mästerskapen, så jag känner mig mycket nöjd med att vi tog oss runt bägge dagarna. Det är ju ett bonus med dom förberedelserna att vi blev femma första dagen.
Peter Helén kände ingen besvikelse över att inte ha kommit till final. Han hade innan tävlingen varit osäker på om hunden skulle klara ens två dagars tävling.
– Min hunds stora plus är djurkänslan och jag ser inga större nackdelar med att jobba dagligen både på nöt och får. Man måste ändå finputsa innan tävling då jag i det dagliga arbetet inte kan vara så konsekvent som man måste vara på tävling, avslutade en nöjd Peter Helén.

I Norges lag fanns debutanten Monica Tegler med Pippi, som i det dagliga jobbar som kemiingenjör och därmed är det som i Norge kallas ”hobbygjeter”. Monica Tegler har tillsammans med Pippi lyckats med prestationen att ta sig till tre olika Nordiska mästerskap det här året. I spår, sök och nu alltså i vallning.
På frågan om hur hon lyckas komma så långt som till vallhundslandslaget i Norge utan egna får så berättar hon att hon lånat får och tränar flera gånger i veckan.
– Jag ser inga negativa konsekvenser av att träna olika discipliner. Min hund är samarbetsvillig, ivrig och lydig och de egenskaperna behövs i alla olika tävlingar jag deltar i.
Monica Tegler var mycket nöjd med tävlingen och tyckte speciellt om terrängen som var annorlunda och krävande.

Erik Holmgaard från Danmark är fårbonde från Danmark där han driver en gård på 40 hektar tillsammans med hustrun Connie. De har 170 tackor plus lamm. Erik Holmgaard är ingen debutant precis utan har deltagit i vallhundstävlingar i 14 år.
– Jag har tio vallhundar från 10 månader till sju år och jag har de vuxna hundarna med mig varje dag i arbetet på gården.
Erik Holmgaard berättar att han hade får långt innan han köpte sin första border collie men att han som många andra, inte idag skulle kunna tänka sig att vara utan.
– I Danmark finns det inte så mycket fårbönder, det är också förklaringen till att inte så många använder vallhundar. Men vi är förhållandevis många som tävlar om man betänker att vi i grunden är ganska få som håller får.
Erik Holmgaard tyckte tävlingen på Christinehof var precis så svår som ett Nordiskt Mästerskap ska vara, den satte både hundar och förare på prov.

Under lördagens kväll när finalbanan byggdes var det många med mig som hisnade. Men det gjorde inte den som skulle visa sig bli årets vinnare, nämligen Tony Ottesen. Perfekt, berättade han efter finalen, att han tänkte.
– Jag gillar när det är svårt, det är det jag jobbar med hemma där jag bor. Jag vill kunna klara allt, alla situationer.

Banan då, vad bestod svårigheterna av, undrar vän av ordning. Banan innehöll ett dubbelhämt, där hunden i det första hämtet skulle runda en mindre sjö som omgärdades av våtmark. Sjön var dessutom flikig så det gällde att hunden redan i början förstod att det gällde att runda hela sjön. Några hundar i finalen gick till vänster om sjön (trots att det var ett högerhämt) och då uppstod problem med att få hunden att komma tillbaka, vilket många ändå klarade.

När väl hunden hämtat fåren i första hämtet skulle djuren drivas genom ett antal kullar och dalar för att avlämnas vid en pinne. Därifrån skulle ett andra hämt göras, där många hundar inte alls såg fåren. Efter att fåren hämtats och drivits till pinnen följde en lång triangeldrivning med alla fjorton djuren. Efter en avslutad sortering, skulle fyra märkta djur in i fållan. På pappret ter sig banan ordinär men i verkligheten var den mycket svår, med långa avstånd, kuperad, och full av hinder som vatten, våtmark, buskar och vass.
Men det var inget som skrämde Tony Ottesen. Han har 500 får på liknande marker på Fyn i Danmark där han driver fårfarm. Hans hundar är vana att jobba på öar.
– Mina hundar är vana att bli dirigerade i utgången och jag anser att det är en av de viktigaste sakerna som man kan lära hundarna. Redan när dom är unga så ser jag till att de alltid lyckas när jag sänder dom på får som står dolda. Dom ska kunna lita på att det finns får när jag skickar iväg dom. Sedan ökar jag svårighetsgraden sakta men säkert.
Tony  Ottesen vill att hundarna han arbetar med ska ha anlag för att kunna tänka och ta emot dirigering samtidigt, och viljan att aldrig ge upp.
– I den här sporten kan man aldrig räkna med att man ska kamma hem vinsten, men man hoppas alltid och jag vet med mig att jag kan, sedan gäller det att göra det på rätt dag, avslutade Tony  Ottesen.

Å det kan vi väl enas om att han gjorde. Grattis Tony  Ottesen och Bob till segern på NM 2008!

Kicki Myrberg